Fråga om ett ränteswapavtal, som har ersatts med nya sådana avtal med andra villkor, ska anses avyttrat

Högsta förvaltningsdomstolen har i dom den 29 februari 2024 bedömt om ett ränteswapavtal, som har ersatts av nya sådana avtal mellan samma parter men med andra avtalsvillkor, ska anses avyttrat vid inkomstbeskattningen.

OMSTÄNDIGHETERNA I MÅLET

X AB ingick ett s.k. ränteswapavtal med en bank. Enligt avtalet skulle bolaget betala en fast ränta beräknad på ett nominellt belopp till banken och banken skulle betala en på visst sätt bestämd rörlig ränta beräknad på samma belopp till bolaget. Avtalets slutdag var den 16 september 2021. Den 23 november 2018 kom parterna överens om att dels stänga avtalet i förtid, vilket innebar att alla rättigheter och skyldigheter skulle upphöra den 27 november 2018, dels ingå tre nya ränteswapavtal. Samma ramavtal tillämpades för såväl det ursprungliga som de nya avtalen.

Även i de nya avtalen angavs att bolaget skulle betala en fast ränta till banken. Såväl räntesats som det sammanlagda nominella beloppet var dock lägre än i det ursprungliga avtalet. Samtidigt skulle banken betala en rörlig ränta till bolaget. För banken var den rörliga räntesatsen samma som i det ursprungliga avtalet. 

Vid stängningen hade det ursprungliga avtalet ett negativt värde för bolaget om ca 246 mkr. I samband med stängningen betalade bolaget 50 mkr kontant till banken. Det resterande beloppet, ca 196 mkr, skulle bolaget, enligt de nya avtalen, reglera genom att betala en högre fast ränta än vad som annars skulle ha varit fallet. 

Bolaget yrkade i inkomstdeklarationen för 2018 avdrag med ca 246 mkr. Skatteverket medgav avdrag med 50 mkr med motiveringen att avtalet inte var avyttrat i sin helhet. Myndighetens uppfattning var att den sammantagna innebörden av avtalen var att bolagets förpliktelser enligt tidigare avtal fördes över till och reglerades genom de nya avtalen.

RÄTTSLIG REGLERING

Med kapitalvinst och kapitalförlust avses i inkomstslaget näringsverksamhet, bland annat, vinst och förlust i samband med avyttring av kapitaltillgångar. När det gäller värdepapper har det utvecklats en rättspraxis som innebär att vissa förändringar av den rätt som följer av innehavet medför att värdepappret anses avyttrat. Detta bygger på synsättet att om väsentliga ändringar görs i de rättigheter och villkor som gäller för värdepappret så har detta i realiteten upphört att existera och ersatts av ett nytt.

Avdrag för kapitalförluster medges det beskattningsår då tillgången avyttras. Avdrag medges dock inte förrän förlusten är definitiv och bara om den är verklig.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLEN

Högsta förvaltningsdomstolen anförde att det ursprungliga avtalet var baserat på ett annat nominellt belopp, hade en annan löptid och en annan fast räntesats än de nya avtalen. Det rör sig således om väsentliga skillnader mellan avtalen. Den omständigheten att det negativa värdet för bolaget kvarstod och reglerades genom en förhöjd räntesats i de nya avtalen kan mot den bakgrunden inte medföra annan bedömning än att det ursprungliga avtalet har upphört och ersatts av de nya.

Det ursprungliga ränteswapavtalet ska alltså anses ha avyttrats i sin helhet under 2018. För att en kapitalförlust ska få dras av krävs förutom att avyttring har skett att förlusten är definitiv och verklig. Domstolen återförvisade härefter målet till Skatteverket för att som första instans ta ställning till om förlusten är definitiv och verklig.